 Den minoiska kulturen som frodades på Kreta för över 4000 år sedan sägs vara Europas första riktiga civilisation. Den störtade ca 1400 f Kr och anledningen är inte helt uppenbar, men många teorier finns och en ganska populär är att en kraftig jordbävning på ön Santorini gjorde att fästena föll. Efter det minoiska rikets fall invaderades Kreta från alla håll av sina grannar. Först kom mykenerna, som enligt en teori förstörde de minoiska fästena vid Knossos, Faistos och Malia och på så sätt inledde desarmeringen av den minoiska civilisationen. Ett par hundra år senare tog dorerna från Balkan över ön och förstörde det lilla som fanns kvar av det minoiska riket. Dorerna införde järnåldern på Kreta runt 1100 f Kr, då de hade med sig både vapen och verktyg tillverkade av järn.
Just innan Kristi födelse hade romarna sin storhetstid och erövrade det mesta av Grekland. År 69 f Kr hade turen kommit till Kreta, men med sin starka motståndsrörelse tog det hela tre år innan romarna besegrade lokalbefolkningen. Kreta fick plats i den romerska provinsen Cyrenaica tillsammans med bl. a Egypten och andra delar av Nordafrika. Gortyn var den dåtida stad, som låg ca 45 km från nutida Heraklion, som blev huvudstad över provinsen Cyrenaica. År 59 e Kr hälsade aposteln Paulus på Kreta och gjorde ön kristen. Det romerska riket delades år 395 och Kreta fick plats i det östromerska riket med Konstantinopel (Istanbul) som styre.
Den våldsamma historian fortsatte på 800-talet då Kreta invaderades av arabiska pirater. Situationen kring Medelhavet var kaotiskt efter romarrikets fall och araberna tog tillfället i akt att bygga en borg på en plats som de kallade Heraclium. Det är idag platsen där staden Heraklion finns. Snart erövrades ön av det bysantinska riket och kaoset la sig till viss del. Ett korståg fällde det bysantinska riket år 1204 och Kreta såldes till Venedig som styrde ön med järnhand. Man lade höga skatter och utnyttjade skogsmarkerna och jordbruket och den kretenska befolkningen gjorde förgäves uppror otaliga gånger.
Den erövring av ön som kretensarna själv nämner mest, kanske för att det var den som hände senast, var då det osmanska riket tog Kreta från Venedigs grepp. Folket och det venetianska riket gjorde uppror så länge de kunde men efter 21 år av belägring fick man ge upp. I hela 200 år styrde turkarna Kreta och man ville omvända folket till islam, något man dock inte lyckades särskilt väl med. År 1821 utbröt det grekiska frihetskriget vilket frigjorde övriga Grekland från turkarna inom loppet av ett år, men det skulle dröja ända till 1898 innan Kreta blev fritt från förtryck – då med hjälp av bl. a Storbritannien. Den 30:e maj 1913 ingick Kreta i en union med Grekland.
|
Medan alla mysiga byar runt om i Heraklionområdet får stå för turistbetald mysfaktor och atmosfär så är Heraklion stad väl värd ett studiebesök i riktiga Grekland med allt vad det innebär av hets, värme, buller och stadskaos när det är som allra bäst.
Reser man till Kreta så kan man landa på två olika flygplatser, den ena ligger utanför Chania stad på västkusten och den andra ligger i Heraklion. Flygplatsen i Heraklion förkortas HER och är belägen ca 5 km utanför stadens centrum. Man har gett Heraklions internationella flygplats namnet Nikos Kaztantzakis efter den grekiske författaren och filosofen med samma namn. Som Kretas största och Greklands näst största flygplats (efter den i Aten) är HER väldigt trafikerad och flyg över hela Europa lyfter och landar här dagligen. Ska man resa till någon av Kretas östra sidas turistdestinationer, som t ex Agios Nikolaus, Malia eller Hersonissos, så är det smidigast att ta ett flyg till Heraklions flygplats. Även mitten av ön ligger relativt nära Heraklion. Ska man å andra sidan till en slutdestination på öns västra sida så ligger Chania flygplats bättre till. 
Kreta är en ö rik på kultivering. Främst bör olivoljan nämnas då hela ön mer eller mindre är ett enda stort olivfält. I stort sett alla familjer har sin egen olivodling, antingen en liten för privat bruk, eller en större där man lever på försäljningen av den himmelska olivoljan. Man odlar också mycket tomater (främst i växthus under vintertid) och citrusfrukter - apelsiner, citroner och mandariner lyser som juveler i de gröna trädkronorna under hela hösten och vintern. Man kan odla det mesta i frukt- och grönsaksväg här och kretensarna skryter gärna om att man skulle kunna vara relativt självförsörjande om man blev tvungna. 
